Dikt på begravning

Jag beklagar sorgen. Så tråkigt.

Jag beklagar sorgen, så tråkigt när man tappar sina nära och kära.

Jag är inte så bra på dikter och poesi. Men, om du går till biblioteket och pratar med någon bibliotekarie, och berättar att din pappa tyckte mycket om havet och båtar. Så tror jag att de kan hjälpa dig till rätt hylla i alla fall.
Har tyvärr inget bättre tips.

Beklagar sorgen, så trist!

Hittade dikten nedan här:
http://www.fondkistanfalun.se/index.asp?page=4

Oroas ej, räds ej i
uppbrottstimman.
En vänlig hand lugnt ordnar
båtens segel,
som för dig bort från kvällens
land till dagens.
Gå utan ängslan ner i
strandens tystnad,
den mjuka stigen genom
skymningsgräset.
P Lagerkvist

Jag beklagar sorgen. Det låter futtigt med den formuleringen men jag kommer inte på något bättre att säga. Din pappa var alldeles för ung för att gå bort.

jag beklagar verkligen din sorg efter din pappa. Min pappa dog i somras och det är en märklig känsla att förlorat en förälder, får tårar i ögonne bara jag tänker på det nu, hur du har det nu mitt i den nya känslan av sorgen... Kanske denna dikt kan passa.

Inte mer skall jag ut på det farliga hav.

Inte mer ska jag ut på det farliga hav
där så många går vilse och seglar i kvav
och blir borta i okända vatten
inte mer ska jag ängslas i stormarnas brus
eller söka förgäves ett hjälpande ljus
som kan visa mej väg genom natten

Inte mer ska jag heller gå otrygg på land
där det också kan mörkna och storma ibland
så man ljus och en hamn kunde önska
inte mer ska den blomma som kallas min själ
vara rädd att det handlar om död och farväl
när min sommar har slutat att grönska

Inte mer ska min själ längta bort eller fly
och precis som ett jagande moln i sin sky
bort mot ännu en ödslighet ila
inte mer, inte mer, för det stora har skett
att hos Någon jag anat men aldrig har sett
har jag funnit mitt hem och min vila

Atle Burman

att din pappa rycktes bort alldeles för tidigt. Åh vad jobbigt för er

Beträffande dikt är jag usel men en positiv begravningslåt är för mig Nationalteaterns "Till havs, till havs på äääääventyr". Det finns ju också en slutkläm på den som lyder "I hamn, i hamn till mammas famn" som jag tycker fångar den där fina aspekten av döden (som efterlevande är ju döden inte särskilt positiv alls utan bara fylld av tomhet och saknad) nämligen att den döde är "i hamn" och vilar tryggt.

Beklagar sorgen. Det finns en dikt om en ensam seglare som seglar in i hamn, den är iofs rätt sorglig men vacker om man tycker om havet.